Ingeborg Bachmann (1926–1973) föddes i Österrike och är en av efterkrigs­tidens viktigaste tyskspråkiga författare.

Friederike Mayröcker (1924-2021) föddes i Wien, där hon var verksam och bosatt nästan hela sitt liv. Hon var en portalfigur inom den tyskspråkiga litteraturen och erhöll ett flertal priser under sitt författarskap, bland andra Friedrich Hölderlin-priset 1993, Georg Büchner-priset 2001 och Peter Huchel-priset 2010.

Thomas Bernhard (1931–89) är en av efterkrigstidens viktigaste tyskspråkiga författare.

Walter Benjamin (1892–1940) är en av 1900-talets mest inflytelserika europeiska författare och tänkare.

Clemens Meyer (f. 1977) är en av de mest uppmärksammade tyska författarna i sin generation och har sedan roman­debuten Als wir träumten (2006) tilldelats en rad litterära priser.

Friedrich Dürrenmatt (1921–1990) var författare, dramaturg och regissör, född och uppvuxen i Schweiz.

Hans Magnus Enzensberger (1929–2022) föddes i Kaufbeuren, Tyskland. Han var poet, essäist och arbetade även med radio, förlag och tidskrifter.

Agota Kristof (1935–2011) var 21 år gammal då hon 1956 flydde från Ungern med sin man och dotter sedan revolten mot det kommunistiska styret slagits ned.

Rainer Maria Rilke (1875–1926) beskrivs ofta som en av det tyska språkets och poesins giganter. Nyligen var det 100 år sedan han fick sitt stora genombrott och hans tankar och formuleringar har också fått bäring bortom poesins gränser.

W.G. Sebald (1944–2001) föddes i södra Tyskland, men var under större delen av sitt liv bosatt i England, där han var verksam som professor i modern tysk litteratur. Under 1990-talet blev han en av de internationellt mest uppmärksammade författarna i samtidslitteraturen med böcker som Saturnus ringar och Austerlitz.

Paul Celans (1920–1970) poesi hade sina rötter i staden Czernowitz i dåvarande rumänska Bukovina. Det var en miljö som med sin öppenhet och tolerans mellan fyra språk och tre religioner alltför snart, när fascism och nazism lett fram till andra världskriget, kom att framstå som en osannolik utopi. Den tyskspråkige Celan, född i den judiska familjen Antschel, förlorade båda sina föräldrar i koncentrationslägren, och upplevelsen kom att i grunden färga hans livs- och språksyn. Via Wien, där han bokdebuterade 1948, tog Celan sig själv till Paris där han bodde fram till sin död i förtid år 1970. Hans tidiga dikter utgjorde ett närmast surrealistiskt flöde; existensens tyngd, hemlösheten och inflytandet från den judiska mystiken fick mot slutet varje sparsmakat, nyskapat ord att framstå som en långsamt fallande droppe i en kalkstensgrotta.

Ilse Aichinger (1921–2016) föddes i Österrike och är en viktig företrädare för den tyskspråkiga efterkrigstidslitteraturen. Hon skrev såväl kortprosa som essäistik och lyrik och är mest känd för sina delvis självbiografiska skildringar av den nazistiska förföljelsen av judar under andra världskriget.

Hugo von Hofmannsthal (1874–1929) var poesins klaraste stjärna i 1890-talets Wien. Redan som mycket ung lämnade han ett outplånligt avtryck på den tyskspråkiga sekelskifteslitteraturen med sina dikter, för att sedan ägna sig främst åt teater och operalibretton.

Johann Wolfgang von Goethe (1749–1832) var en tysk författare, diktare och naturforskare.