Allt kan bli aktiverat och skapande liv

Den konkreta poeten och konstnären Öyvind Fahlström (1928–1976) är en av ytterst få internationellt kända svenska konstnärer under 1900-talet. Det beror dels på att han låg i fronten av den konstnärliga utvecklingen, dels för att han och hans fru bildkonstnären Barbro Östlihn flyttade till New York 1961 där de kom att utgöra en naturlig del av de framväxande neoavantgarderna. Han erövrade nästan omedelbart en central position där tillsammans med framträdande konstnärer som exempelvis Robert Rauschenberg, Claes Oldenburg, John Cage och andra, inte minst tack vare den svenske ingenjören och konstkännaren Billy Klüvers förmedling. Fahlström behöll dock kontakten med Sverige och förblev en lika stark stimulus for neoavantgardernas aktiviteter i Stockholm som han hade varit när han bodde i Sverige. Han fortsatte att skriva i svenska dagstidningar och tidskrifter, och pendlade fram och tillbaka mellan Stockholm och New York, bägge städer som återfinns högt upp på listan över centrala avantgardemiljöer under sextiotalet. Han hade på så sätt ett avgörande inflytande på det svenska kulturlivet. Hittills har dock ingen försökt utläsa hans estetik genom att granska vad han skrev i sina artiklar, manifest och program, något som Per Bäckström gör i den här boken, där han i polemik med en etablerad statisk syn på konstnärskapet lyfter fram det dynamiska, processuella och performativa i Fahlströms estetik.