Patos och svala

Sommaren 2015 tillbringar Friederike Mayröcker på sjukhus. I flera veckor är hon avskärmad från sitt skrivarnäste, och att skriva i den främmande miljön på sjukhuset visar sig vara omöjligt – inte för att hon är sjuk utan för att hon inte längre hör det ständiga viskandet och susandet från lappar och blad som närmar sig varandra. Mayröcker börjar föra protokoll över den enformiga tillvaron:  ”tillbringar dagarna med att läsa sova och äta, läkarna hoppfulla om att jag snart utskrivs att jag spränger bojorna”. Väl tillbaka hemma spinner och sammanväver hon sedan protokollen till oförliknelig poesi.

Patos och svala är radikalitet och okuvlighet, överflöd och precision, och den bär vittnesbörd om ett liv som endast vet ett mål: ”hela dagen (gränslöst) kunna skriva”.