Jag är en gyllene bro över staden av stål

Mellan de två världskrigen blomstrade den jiddischspråkiga poesin. Många diktare skrev texter av hög kvalitet, men få nådde utanför den jiddischspråkiga världen. Anna Margolin, verksam i New York, har på senare tid uppmärksammats och översatts till flera språk – denna studie kretsar kring hennes författarskap.

Ett återkommande tema i Margolins poesi är en längtan efter något bortom det sinnliga, att få höra ”ett tecken, ett mirakel, en röst / som andas nära och ändå avlägsen som en stjärna”. Diktjaget kämpar för sin självaktning i förhållande till inre och yttre kritiker. Hon brottas med tvivel, längtan, vrede och sorg. Hon avslutar en dikt: ”Men jag vill inte ha lycka. / Jag vill ha min sorg och min hemlighet. / Jag är en gyllene bro / över staden av stål”.