Tomhet och ömhet
En natt den vintern grät jag så mycket att tårvätskan frampå småtimmarna nådde mig upp till anklarna där jag stod och klamrade mig fast i bokhyllan. Du vadade genom rummet och lyfte upp mig i famnen. Höll mig hårt, som en förälder, när kroppen spjärnade emot. Du var snäll och ömsint och alldeles trygg och varm. Men det märktes på doften vem du tillbringat kvällen med.
”Du har legat med mitt verkliga jag igen.”
De etthundra texterna i Tomhet och ömhet försöker alla besvara en fråga som inte riktigt låter sig formuleras. Något om ensamheten och dess motsats. Något om motsatsen och dess ensamhet. Författaren och hennes älskare leker en lek med komplicerade regler. Men är det en kärlek eller en ordlek de leker? Isabella Nilsson är tillbaka med en ny vild bok som rimmar, blöder, tänker och tramsar.
