Till analogins lov

När Octavio Paz 1990 mottog Nobelpriset i litteratur löd motiveringen: ”För en lidelsefull diktning med vida horisonter, präglad av sinnlig intelligens och humanistisk integritet.” Även om motiveringen spetsar in sig på hans diktkonst gäller den också för hans essäistik. Djupt rotad i den mexikanska traditionen och samtidigt påverkad av den franska surrealismen och de asiatiska kulturer han kom i kontakt med under sina år som diplomat har han författat mängder av skarpa och egensinniga essäer. Poeten och översättaren Lasse Söderberg, vän med Paz under många år, presenterar här ett rikt, personligt urval som bland annat ger oss nya vinklar på Borges, Sartre, Picasso, Breton och latinamerikansk poesi.