Mörker som material

I en tid som översvämmas av visuella budskap frågar sig filmskaparen Mia Engberg om den enda sant radikala filmen är den som befriar åskådaren från bilder. I essäboken Mörker som material tar hon läsaren med på en vindlande resa in i mörkret, på jakt efter den plats där vi kan vara fria och där allt är möjligt. Färden går via Paris katakomber till New Yorks deliriska klubbnätter, vi möter underjordens myter i det sumeriska riket och begärets svärta i Jean Genets fängelsecell. Resan rör sig framåt och bakåt i tid och rum och knyts ihop av en dialog med Marguerite Duras – mörkrets drottning – om skrivandet, alkoholen och filmens död.