Hoppet

Trots dess ljusa titel går ett mörkt stråk genom den finska poeten Henriikka Tavis diktsamling Hoppet. Från vaggvisornas och sagornas landskap leder hon oss in i en puppa av död, sorg och glömska, för att sedan mana fram det som försvunnit ur minnena. Tavis poesi är betydelsemättad och språkligt experimentell, men också vacker och fylld av sorg och raseri. Med Inger Christensens Sommerfugledalen som inspirationskälla slutar Hoppet på en fjärilsäng, bland ”månmätare, svävdagssvärmare, glanssmygare, brokvecklare, blyspinnmal, sköldlus”.

Hoppet utkom 2011 i Finland och är Henriikka Tavis tredje diktsamling. För den erhöll hon Rundradions lyrikpris ”Den dansande björnen” 2012 och nominerades till Nordiska rådets litteraturpris 2014.

Ur recensionerna:

”Med sällan skådad lätthet och tonsäkerhet tar Henriikka Tavis dikter ett poetiskt grepp om världsalltet.” Naima Chahboun, Årets böcker i Borås Tidning

”Hoppet är en rik och flödande dikt som hela tiden söker nya områden, nya platser. Det är rikt, vackert, intensivt.” Kristian Lundberg, NT

”Grundtemat är sorgen efter en fars död (och antydningsvis dog han för egen hand). Temat alterneras med dikter om sagor, skapelseberättelser – och fjärilar. Fjärilen är den klassiska symbolen för livets flyktighet och förvandling. Men Tavi hanterar temat med både precision och originalitet. // Översättaren Ringbom lyckas här fånga en talspråklig rörlighet som gör att dikten inte alls låter översatt. Och det gäller faktiskt för hela boken, som är en ovanligt fin diktöversättning.” Henrik Petersen, Sydsvenskan

”Det är ingen enkel uppgift att tolka Henriikka Tavi, vars dikter är fulla av ord och uttryck som speglar varandra på sätt som är svåra att överföra. För det här har Henrika Ringbom med sina väl utvecklade språkliga känselspröt varit rätt person. /…/ Det här är en modigt experimentell bok, och det var modigt att våga sig på att översätta den.” Robin Valtiala, Lysmasken