Kärleken

En kvinna befinner sig vid havet, i det bländande vita ljuset. Hon är gravid och illamående, men det tjänar ingenting till att kräkas. Det börjar om. Hon har en vit flickväska, inuti finns bara en spegel. Omkring henne på stranden cirklar två män, en resenär och en fånge. De bildar en triangel. Platsen är S. Thala, med sin balsal, sitt fängelse och sitt bombade kasino. Det är minnets plats. Himlen täcks av bensinrök och havet färgas rosa. Scenerna upprepas och förskjuts. Ingenting händer. Allt är oundvikligt.

Kärleken är ett destillat av Marguerite Duras verk. Här finns det omöjliga begäret, våldet, fångenskapen, vansinnet, tystnaden och döden. Själv säger hon om boken: ”Det är inte en berättelse om kärlek utan om allt det som, i passionen, förblir uppskjutet i omöjligheten.”

Ur recensionerna:

”Duras vanställer sin egen prosa. Det hon gör med språket: angriper det. I romanen formas ett skrik som sliter itu tystnaden, och det är ett igenkännbart inslag hos Duras: hur språket nått sin yttersta gräns /…/ Det bortomspråkliga ger också hennes prosa en säregen rytm, där ordningen också slitits itu, som om det gått en reva i själva tillvaron.” Bernur

”Det enda sättet att läsa Duras är att översköljas av språket, följa med i varje tidvattenförändring och skifte i blickar. Duras låser fast läsaren i ett andäktigt nu och trots stillheten, bristen på tydlig framåtrörelse, är det med andan i halsen som du lägger ifrån dig boken efteråt.” Elin Grelsson Almestad, Expressen

”Hur kan det komma sig. Vad är det Duras gör som får hennes prosa att vibrera på bristningsgränsen. Som om orden vore tjocka av blod och slam från en smutsig flodbotten, precis så fyllda att ytspänningen håller. /…/ Måste man älska Marguerite Duras? Ja, jag tror det.” Anna Hallberg, Dagens Nyheter

”Kärleken är en text fullständigt införstådd med sig själv och sina hemligheter. /…/ Det är på en gång förföriskt och frånstötande.” Jenny Högström, Aftonbladet

”Duras text, i en gnistrande klar översättning av Athena Farrokhzad och Olivia Iso, är på samma gång befriande enkel och mättad av innebörd. Det rytmiskt poetiska språket och det korta formatet gör dessutom Kärleken utmärkt väl lämpad för såväl högläsning som omläsning.” Elisabeth Lahti Davidsson, dagensbok.com

”Kärleken handlar om en kärlek bortom kärlekens gängse gester och åtbörder. Allting har redan hänt. Skeendet har något sömngångaraktigt över sig, som om alla inblandade var höggravida och fullt upptagna av att lyssna inåt, på den egna kroppens signaler. Detta är avsiktligt. /…/ Att ”Kärleken” inleds med ett skrik är inte en slump.” Kristoffer Leandoer, Svenska Dagbladet

”Det fantastiska är att dess suggestioner fungerar. Att läsa den är som att drömma, eller som att se en film med allt skarpare bilder långsamt framkallas i halvdagern mellan texten och mig. /…/ Duras är i hög grad en författare för unga, men också en författare som föryngrar: som masserar läsarens föreställningsförmåga, och påminner en om den sällsamma njutningen i att bli bortkollrad.” Niklas Qvarnström, Sydsvenskan

”Kärleken uppmanar läsaren att släppa kontrollen och bara ge sig hän, till orden. Ja, känna hänförelse.” Ida Therén, ETC