Talat glöms men skrivet göms. En studie i Fritiof Nilsson Piratens författarskap

Fritiof Nilsson Piraten (1895-1972) var både en framstående författare och en lysande muntlig berättare. Själv påstod han att ”tala och skriva är två skilda ting” – men talade han sanning? I Talat glöms men skrivet göms visar Magnus Öhrn hur Piratens författarskap på olika sätt relaterar till det talade ordet. Förkärleken till traditionellt muntligt berättande har satt tydliga spår i den stora mängd folklore som återfinns i hans texter. Stilistiskt sett är förhållandet mer komplicerat, det som ter sig muntligt har ofta sin upprinnelse i litteraturen – och tvärtom. Slående är också hur Piratens främsta muntliga arena och den krets av åhörare han där riktade sig till, krogen och bordets bröder, återkommande skrivs in i författarskapet. Men förflyttningen från krogbord till skrivbord var inte utan komplikationer, det muntliga har dröjt sig kvar som ett motstånd i hans texter, där det för en ojämn kamp mot skriftspråkets övermakt. Eller som Bombi Bitt uttrycker det: ”Talat glöms men skrivet göms.”